Probiotika och magbefrämjande kost och örter är en bra grogrund för tarmarnas hälsa.

Probiotika är nyttobakterier som är bra för tarmfloran och även immunförsvaret. Probiotika har även visat sig bra mot allergier av olika slag. Nyttobakterierna hämmar tillväxten av skadliga bakterier (förruttnelsebakterier).

​

​

​

​

Probiotika finns i lök, vitlök, kål, tomat, havre, syrade livsmedel som surkål, filmjölk och yougurtmf.

Nyttobakterierna lever på näringen i tarmen, de sätter sig på slemhinnorna i tarmen och försvårar för de skadliga bakterierna att såväl få tillgång till näring som få fäste på tarmens slemhinnor. Probiotika innehåller olika laktobaciller, acidofilusbakterier och bifodobakterier. Probiotika i mjölksyrebakterier (nyttobakterier) sänker bl.a. laktosnivån vilket kan vara bra om du har problem att bryta ner laktos. Vanliga probiotika i bl.a. yougurt, fil mf. är Lactobacillus acidophilus och Bifidobacterium.

Probiotika producerar antiseptiskt väteperoxid och starka syror (mjölksyra och ättiksyra) vilket sänker PH-värdet i magsäcken. Detta är bra då det motverkar syrakänsliga skadliga bakterier men även svampsjukdomar som Candida. Probiotika kan även vara till hjälp hos laktosintoleranta personer då  det stimulerar nedbrytningen av laktos.

Trafiken fram till jobbet var förvånansvärt lugn idag, inte så mycket köer med andra ord. Men eftersom kontoret ligger vid kista avfarten så får man alltid räkna med minst 15 minuters kö. Idag har vi färdigställt etiketterna på Probimin pulvret och tabletterna. Så snart skickar vi dem vidare till Svensk egenvård för granskning.  Utseendet blir det samma, vi gillar verkligen det gröna på etiketterna, som förhoppningsvis lyser upp burkarna i era hyllor!

Sambandet kost/tjocktarmscancer

- Det är intressant, eftersom det betyder att om vi kunde förstå vilka komponenter i födan som bidrar till sjukdomen, skulle vi försiktigt kunna börja förändra människors ätvanor och därmed avsevärt kunna bidra till en minskad sjukdomsfrekvens.

Epidemiologiska studier har identifierat troliga riskfaktorer i kosten likaväl som skyddande faktorer. Animaliskt fett, grillad och hårt stekt mat, rött kött liksom ett högt kaloriintag har samtliga associerats med en ökad risk. Att fet kost är en riskfaktor är känt sedan länge, men det är först de senaste tio åren som man börjat förstå de bakomliggande mekanismerna.

Till de skyddande faktorerna hör fibrer, frukt och grönsaker, vitaminerna C, A, betakaroten, E och D, kalcium och så kallade probiotika, vissa yoghurtprodukter med tillsatta laktobakterier.

Under senare år har man med molekylärbiologiska metoder kunnat identifiera många av de gener som är ansvariga för cancerutvecklingen. Men exakta mekanismer för hur ovanstående kostfaktorer bidrar till denna utveckling är ännu till stor del oklara.

Joseph Rafters forskargrupp har de senaste åren främst arbetat med effekterna av fett, fibrer, kalcium och probiotika och hur dessa faktorer interagerar med de ansvariga generna. Tillsammans med ett knappt tiotal andra forskargrupper runt om i Europa har Rafters grupp fått EU-anslag för att närmare undersöka probiotikas eventuellt skyddande egenskaper.

Kontakt med epitelcellerna

Den största delen av kroppens näringsupptag sker i tunntarmen medan tjocktarmens huvudsakliga uppgift är att absorbera vatten och elektrolyter från avföringen, faeces.

För att komponenterna i födan skall kunna påverka cancerprocessen, måste de komma i kontakt med epitelcellerna i tjocktarmsslemhinnan; antingen inifrån via blodet eller utifrån via faeces. Kontakten via faeces är sannolikt den viktigaste vägen, säger Joseph Rafter.

Faeces består av ungefär 70 procent vatten, mestadels bundet, samt bakterier och slaggprodukter. Den sammanlagda vikten av tarmbakterierna kan väga ända upp till ett kilo.

Den lilla del vatten i faeces som inte binds kallas fekalt vatten. Rafters forskning har visat att för att komponenterna i födan skall kunna ha effekt, måste de vara lösliga i det fekala vattnet, den fas då de kommer i närmast kontakt med epitelcellerna i tjocktarmsslemhinnan.

Han undersöker även kostens effekter på den biokemiska sammansättningen av fekalt vatten och hur beståndsdelar i vattnet påverkar olika parametrar i tarmcellerna med relevans för cancerutveckling. Det är till exempel genotoxicitet, cytotoxicitet, differentiering, celltillväxt, apoptos, intracellulära signalkedjor och gentranskription.

Kostfibrer sänker tarmens pH

En kost med högt fettinnehåll ökar koncentrationen av gallsyror i det fekala vattnet. Normalt absorberas 96 procent av tunntarmens gallsyror i slutet av tunntarmen, det så kallade enterohepatiska kretsloppet. Fyra procent av gallsyrorna läcker dock ned till tjocktarmen där de kan innebära en ökad risk för tumörutveckling. Detta sker främst genom en ökad celltillväxt, bland annat genom aktivering av transkriptionsfaktorn AP-1, som har betydelse för kontrollen av celltillväxt. Gallsyrorna bidrar även till transkription av COX-2-genen, som har en central roll i utvecklingen av tjocktarmscancer.

Å andra sidan fermenteras merparten av de kostfibrer vi äter av tjocktarmsbakterierna, vilket kan minska tarmens pH-värde från 7,2 till 6,9. Denna process gör gallsyrorna mindre lösliga i det fekala vattnet och därmed också mindre farliga.

- Man har funnit att människor i Afrika ofta har ett pH-värde i tarmen runt 5,5. Samtidigt utvecklar de nästan aldrig tarmcancer. Däremot äter de cirka 120 g fibrer per dag jämfört med vårt dagliga intag på endast 20 g.

En annan skyddande kostfaktor, kalcium, bildar olösliga komplex tillsammans med gallsyrorna i tjocktarmen och bidrar också till differentiering av tjocktarmens epitelceller. Ökad differentiering associeras vanligen med en minskad tumörutveckling.

Laktovegetarisk kost

Joseph Rafter har i sin forskning utvecklat två nya biomarkörer för forskningen kring kostfaktorernas roll för utvecklandet av tjocktarmscancer; gallsyror i fekalt vatten respektive cytotoxicitet i fekalt vatten, som är associerat med en ökad celltillväxt i tjocktarmen hos djur. Genom att använda dessa biomarkörer i sin forskning har han funnit data som indikerar att en laktovegetarisk kost och en kost rik på mejeriprodukter kan innebära en minskad risk för tjocktarmscancer.

Rafters forskning antyder också att bakterierna i tjocktarmen är en viktig del i länken kost och tjocktarmscancer. Han har tidigare kunnat visa att tarmbakterierna kan producera carcinogener, åtminstone i djurförsök. Genom nya tekniker utvecklade i forskargruppen studeras nu om detta gäller även humana tarmbakterier.